tisdag 29 augusti 2017

Måste bara få säga detta.

Hej igen! Det var ett tag sen.
Jag hade inte tänkt att skriva om detta och definitivt inte här men nu känner jag att jag måste.
Jag är inte perfekt, jag försöker inte att vara det. Jag gör misstag, jag har mindre charmiga sidor, jag kan ta på mig min slitna offerkofta och tycka synd om mig själv, jag kan gnälla och klaga över saker som är jobbiga, jag kan vara negativ och bitter. Jag kan vara för ärlig, för öppen, för sarkastisk, för ironisk, jag kan svära, rapa och ibland har jag inga filter alls.
Men, jag är oxå snäll, omtänksam, social, Glad och positiv.
Jag har alltid format mig själv till hur andra vill att jag ska vara och därmed tappat mig själv och min identitet. Jag är trött på att känna att jag inte är bra nog eller att jag inte kan leva upp till de kraven som ställs. Efter denna helgen så fick jag nog! Helgen har visat mig att jag är uppskattad för att jag är just sarkastisk, lätt, och säger klumpiga saker utan att tänka och för första gången på väldigt länge så kunde jag slappna av och inte behöva tänka på vad jag säger, hur jag säger det eller när jag säger det. Jag blev accepterad ändå.
Jag är så trött på att jag ska ändra mig för andra hela tiden men andra kan fortsätta att vara som dem är oavsett vad jag tycker. Det finns saker hos människor som jag stör mig på men jag kan inte förändra en annan människa hur mycket jag än försöker.
Jag vill vara den jag är trots mina brister. Jag är värd att älskas och accepteras för den jag är precis som vem som helst.

Jag är så tacksam för denna helgen och för dem som var med mig för det gjorde så mycket för mig så ni kan inte ens ana. Jag fick vara mig själv fullt ut utan att känna att jag kanske skulle lugna ner mig eller ändra på nåt som var "opassande" .

Ja det var väl det jag kände att jag ville få fram. Jag är bra precis som jag är!
Tack för ordet. Over and out.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar